Jag är så medicinerad och vad säger det om mig egentligen? Ok, jag är inte SÅ medicinerad, men 2 mediciner sväljer jag varje dag för att känna mig någorlunda funktionell i vardagen. Elvanse för min ADHD och sertralin för min ångest. Sertralin har jag ätit i flera flera år och Elvanse med rätt dos i drygt 6 månader. Men jag vill göra en förändring för att bli mindre dissociativ. Efter min ADHD- diagnos och inkörandet av medicin har jag förstått att mycket av den ångest jag burit på under livet är relaterad till problem och ångest som uppstår på grund av min ADHD. Så jag funderar på att sluta med sertralin. De senaste veckorna har det hänt att jag glömt ta min sertralin och jag känner så mycket känslor. Det är bultande ångest men det är också kreativitet, kärlek och närvaro. När jag tittat mig i spegeln har jag sett mig och känt så mycket känslor. Kärleken till mina barn har varit så stark att jag fått tårar i ögonen av tacksamhet, när jag tittat på min man har jag blivit pirrig och varm. Hur kan jag blockera det ur mitt system? Tidigare har jag haft svårt för att hantera känslor, lidigt av generell ångest, vilket medicinen har hjälpt mig med men jag är på en annan plats idag. Så jag funderar på att sluta. Det känns läskigt men jag tror inte jag har något val nu när jag känt känslan av ridån som gått upp. Jag vill inte vara stängd längre. Jag tror jag har mycket mer att ge utan medicinen. Elvanse kommer jag fortsätta med för den har verkligen hjälpt. Känslan jag går med idag är att sertralin blockerar mig istället för att dämpa ångestesten som tidigare blockerat mig. Har du erfarenhet av detta? Några tips?
