Först och främst vill jag slå ett slag för att tankar om träning kan vara triggande för vissa. Jag tränar mycket när tiden finns tillgänglig men av rätt anledning. Något jag jobbat hårt för. Jag har även aktivt valt att inte skriva eller prata om detta av ovan anledning men jag tror samtidigt på att det går att prata om träning eller rörelse på ett sätt som kanske inte triggar men istället hjälper. Under min uppväxt fick jag alltid höra att jag vägt för mycket vilket var fel. Jag åt för mycket, vägde för mycket och gjorde för lite av det "goda". Det sades tidigt att jag behövde äta bättre, mindre och träna mer. Så jag började springa för det var fint och bra. Jag har i perioder löptränat mycket och lite. Sprungit kort och långt. Älskat det och hatat det. När jag blev äldre förstod jag att jag mådde bra av det. Det var något annat än att bli smal och något annat än att komplettera för mitt utseende och ätande. Mellan 12 - 21 var jag sjuk i ätstörningar och hade en sjuk relation till mat och min kropp. Därför blev också träningen sjuk men ju äldre jag blivit och ju mer jag börjat älska rörelse av rätt anledning har jag försökt hitta en balans. I 10 års tid har jag försökt jobbat för att få en sund inställning, för att kunna träna på mina villkor och utifrån mina behov. Ingen träning ger mig så mycket som löpning. Jag hamnar i ett state of mind som liknar meditation och jag får den där dopaminkicken min hjärna behöver och min hjärna får vila under och efter löpningen. Men jag har aldrig hittat min balans där kroppens form inte är i fokus eller där prestation inte styr min träning. Men nu har jag gett mig fan på att röra mig av rätt anledning. Det jag mår bäst av är att springa långt. Tidigare har jag haft regler om hur ofta jag ska springa, jag fick absolut inte stanna oavsett hur trött jag var, jag skulle springa längre, snabbare osv. Men nu är det andra regler som gäller. En sak jag älskar med löpning är att jag får se så fina miljöer och då behöver man stanna upp ibland och öppna ögonen. Idag får jag stanna, vila, gå så ofta jag behöver. Jag kollar distans ibland men inte alltid. Jag kollar tempo ibland men inte alltid. Mitt mål med detta är att kunna springa Göteborgsvarvet utan att bränna ut mig innan eller efter. Jag vill springa det och njuta av upplevelsen och tiden efter. För er som vill samma sak eller som tror att löpning är er grej kommer här lite tips:Börja med korta distanser och lugnt tempo.Fokusera på hur det känns, inte hur långt eller snabbt du springer. Känner du efter ett tag att du vill öka distansen och tempo. Testa. Backa om det inte känns bra eller öka om det går. Variera din träning mellan längre pass utifrån dina förutsättningar, backträning eller trappträning för att motverka skador och låta kroppen vänja sig. Låt det ta tid. Släpper det inte. Är inte löpning din grej, testa något annat. Det är inte för alla. Man måste inte springa. Dyker tankar om kroppen och prestation upp. Ta en paus och reflektera. Börja igen när du är i balans. Eller testa något annat. Träna inte för en kroppslig förändring, träna för hur det får kroppen att kännas. Ät vad du vill och vad kroppen behöver innan och efter. Vad mår din kropp bra av? Hur ser din relation till träning ut?
