Tjejmiddagen! Oj vad vi har hållit varandra i handen och gått igenom livet tillsammans, till en viss ålder. När jag var liten och yngre hade jag och mina vänner tjejmiddagar, typ hela tiden. En inramning som i sitt separatistiska syfte gav oss trygghet, pepp och pirr. Vetskapen om att ett tillåtet rum skulle dyka upp var så fin. Oskrivna regler man annars förhöll sig till i det offentliga gällde inte. Vi klädde upp oss, lagade "tjejmat", åt och drack som bara ville och som bara vi kunde, för oss själva. Nu i efterhand blir det så tydligt att det var en hyllning till det feminina, tjejiga, trygghet och en vilja av att bara få vara. Det slog mig häromdagen att tjejmiddagen är död. I alla fall i mitt liv. Jag undrar varför? Är det för att man lever ett familjeliv där de flesta sociala umgängen är med andra familjer och de utan familjen oftast består av tjejer ändå? Hade man ett större behov som mindre att kategorisera, paketera? Eller handlade det om en längtan att leka vuxen, ett liveande av ett kommande vuxenliv?Ju äldre jag blivit desto mer har jag låtit mig själv ta plats och ju äldre jag blivit har yttre påverkan och oskrivna regler blivit alltmer avlägsna. Men jag saknar långa kvällar och nätter med mina tjejer. Jag saknar också att komponera mat som jag vet att tjejerna älskar och vinkvällar hemma hos någon som aldrig tar slut. Dans och mimande framför spegeln. Min mamma hade tjejmiddag när hon fyllde 70 år. Trots att hon har en man, en son, en svärson och massa manliga vänner ville hon fira sin födelsedag med sina tjejer. Hennes närmsta vänner, syster, systerdotter och jag firade henne över god mat och dryck. Männen fick servera vin. Haha det kan låta så sjukt nu i efterhand att männen fick rollen att serva oss men det var så fint att hon vågade och bara körde sin grej, oavsett. Jag vill göra plats för tjejmiddagen i mitt liv. Skapa ett rum för tillåtande, känslor, samtal och hylla det tjejiga. Men en rädsla knackar på om att uppfattas som konservativ och uteslutande. Vi lever i en tid då det manliga och kvinnliga är så separerat vilket jag tycker är problematiskt. Normer som feminismen tidigare arbetat mot gör sig påminda. Det är som att dagens samhälle inte ifrågasätter kvinnan som "ansvarig för markservice" och mannen som "en försörjare", om man ska dra i de stora växlarna. Jag tycker narrativet att kvinnan och mannen som separata varelser som kompletterar varandra är så närvarande. När vi som individer har en större variation och komplexitet än så. Jag kanske drar i för stora växlar nu men jag kan inte komma ifrån tanken på att en separatistisk idé blir en del av det. Har jag influerats för mycket av dagens rådande debatter? Är det därför tjejmiddagen är död? Samtidigt som jag verkligen vill skapa ett rum för tjejer att bara få vara. Det ena utesluter kanske inte det andra och det kanske inte behöver betyda något större än att bara ses. Men jag vill paketera, skapa koncept och lyfta upp det fina som händer när tjejer ses. Ni som vet, ni VET vad jag pratar om. Behövs inte tjejmiddagen längre? Eller lever vi i en tid där den verkligen behövs? Kolla min senaste reel där jag lagat den perfekta maten för en tjejmiddag. Hur går dina tankar? Hade du tjejmiddagar, eller kanske har? Brukar du och dina kompisar umgås på speciella sätt? Eller tycker ni bara att jag är jättetöntig?
