Jag har egenskaper som har ställt till det i livet och som till viss del fortfarande ställer till det. Egenskaper jag inte riktigt förstått mig på eller kunnat bukta när jag försökt. Det handlar om kicken av förändring, tempo, konsekvenstänk och spontanitet. När jag var liten möblerade jag om mitt rum så ofta det gick. Jag ville ha nya kläder, skor osv varje dag. Jag ville äta olika saker varje dag. Nästan allt inom mina ramar och rutiner ville jag förnya. Det var vissa saker som stod ut, intressen jag tyckte var extra kul. Mat och mode. Det fanns inget som slog den glädjen jag kände när mamma och jag skulle shoppa på stan eller när jag visste att jag skulle få äta något riktigt gott och förbjudet. Livet cirkulerade kring dessa 2 saker. Det känns sorgligt och skamligt. Att shopping och mat botade en ångest jag inte visste fanns. Jag minns att jag kände skam och att något var fel. Varför lockade en godispåse, sängen och TV mer än att vara med mina vänner? Andra verkade liksom kunna känna glädje, balans och livet rullade på utan att tillföra massa element eller saker. Idag vet jag och förstår att jag hade ångest, mycket ångest som barn, tonåring, ung vuxen. Idag vet jag också att jag hade/har ADHD vilket innebär en brist på dopamin som man ständigt försöker fylla på. Man jagar kickar. Fick jag inte det kliade det i hela kroppen, blicken stirrig, hjärnan allert men samtidigt så trött. Och jag sökte hela tiden, ingen rast och ingen ro. Full rulle. Rätt in i kaklet. Utbränd. Sjukskriven. Frisk. Full rulle. Rätt in i kaklet. Utbränd. Sjukskriven. Frisk. Jag mådde skit, men fortsatte för att jag kunde. De senaste åren har jag varit tvungen att söka svar på riktigt och lära mig. För jag kunde inte längre "hålla på". Mina 2 barn kräver en närvarande mamma som oftast orkar och som inte kör på, kraschar och blir sjuk. Och min man som ser saker i mig jag inte ser och vägrar låta mig släppa dem, för min och vår skull. Vissa saker lever kvar och jag kan inte alltid stoppa mig själv men det styr inte mitt liv. Livets passioner är lika starka men ställer inte till med lika stora problem och styr inte glädjen i livet på samma sätt. En sak jag fortfarande övar på är att inte handla för mycket kläder och framförallt nya kläder. Jag har konstant koll på nya lanseringar hos mina favoritvarumärken men jag kan inte köpa allt jag ser och jag bör inte heller göra det. Ett exempel är denna klänning jag hittade förra året hos Ganni. Blev kär och kände en direkt känsla av att denna måste jag ha och behöver. Behöver kan man ju diskutera men en kort, luftig och mångsidig sommarklänning var något jag upplevde mig sakna. Jag stålsatte mig, köpte den inte och har istället haft koll second hand. Nu hittade jag den. Second hand och för ett mycket lägre pris. Jag tror inte att övning ger färdighet här, utan jag behöver ständigt vara uppmärksam på detta begär och mina beteenden utifrån dessa begär. Känner mig sällan så duktig som när jag lyckas med detta. Det är ett konststycke att leva med ett tålamod som inte finns. Men det går och när man ger sin hän och släpper tyglarna är det otroligt. Jag tror på en balans där man låter sig bromsa och släppa taget då blir belöningen så mycket större och man gör färre misstag. Wish me luck! Vad är din akilleshäl? Känner du igen dig?
